Reseberättelse: Gardasjön med Venedig

Venedig:

Hur var då första gången i det mytomspunna Venedig? Staden som när som helst kan sjunka om man inte gör nåt åt det globala miljöproblemet ...? Ja, när man var där var man för upptagen för att tänka på miljöproblem! Man tänkte snarare på konst man sett, filmer man sett och böcker man läst och förundrade sig över att det kunde vara så ”på riktigt” precis som i myten!

Vi sprang i gränderna, och försökte hålla koll på guiden samtidigt som man ville titta på omgivningarna och alltihop var som någon slags exalterad följa-John-lek från den där fantasy- boken av Cornelia Funke som utspelar sig i Venedig och där deltagarna jagar evig ungdom. Och så promenerade på Marcus platsen och matade duvorna framför palatset där Lasse Hallström filmade Casanova. Och vi åkte gondol som i TV-serien En förlorad värld. De kändes som att vara i en filmkuliss!

Man skulle aldrig hitta så mycket själv i Venedig. ... och om man hittade in i gränderna till små mysiga bakgårdar och restauranger så skulle man aldrig hitta ut igen. Det var ett helt annat Venedig som kändes mycket riktigare och mer ”äkta”!

Gardasjön:

Vår guide var Marie och hon var den sötaste gulligaste och trevligaste guide/människa som jag någonsin träffat på en resa och hon hade så härig humor! Hon skrattade åt det mesta som hände. Som när en liten tant sprang efter oss och ville ha oss arresterade för att vi gick på en innergård vid ett konstmuseum, en piazza som inte ens var avspärrad. Hon hängde sig fast vid armen som en bulldogg och skrek ”polizia, polizia!” och vägrade släppa taget! Fotoförbudet, så vitt vi förstod, gällde inne i museet och inte utanför. Det var som om det var militära hemligheter på gång! Vem vet, det kanske finns nåt hemligt budskap i konstutställningen, som i Da Vinci koden? Eller ett hemligt chiffer inlagt i stenarna på torget? I alla fall så var det tur att vi kom därifrån, för annars hade vi missat båtturen på Gardasjön och det var det bästa på hela utflykten och bland det bästa på hela resan också! Det var jättefint, klart väder och vi blev försenade också så vi fick se en jättevacker soluppgång ... hurra för den förseningen! Den upplevelsen hade jag inte velat byta mot någonting! Som att bli arresterad för att man fotograferar på ett torg ... ;-)

Men allt blev en tokrolig upplevelse och roliga minnen i efterhand - precis som Marie sa att det skulle bli. Så även saker som blir fel blir liksom rätt. Det är det som gör en semester!