Prag och maten...

... och de goda dryckerna!

Femårig bröllopsdag och fyra underbara dagar på tu man hand var vad som låg framför mig och min man när vi satte oss på bussen mot Prag. Redan när vi steg på bussen blev jag glatt överraskad. För mig har bussresor alltid varit lika med skidresor till alperna för ungdomar eller resor för pensionärer och så visade det sig att vi var vi en salig blandning av människor i de mest skiftande åldrar. Bussresan blev en mycket trevlig upplevelse, Rosie skötte guidandet och markservicen och Bobby rattade bussen med bravur så jag och maken hann både vila oss och uppleva känslan av att få prata i hela meningar med varandra. Detta med att prata ostört med varandra är en bristvara i en familj med två tonåringar, en pratglad femåring, två katter som hela tiden är hungriga och en gammal hunddam med en massa egna idéer om hur saker och ting ska vara så vi njöt verkligen av denna nya känsla.

Efter en god natts sömn på hotellet steg vi åter på bussen för en stadsrundtur i Prag. Staden visade sig vara precis lika vacker och spännande som guideboken visat. Men det underbara stället vi åt lunch på kan vi inte tacka guideboken för utan det var vår guide Rosie som tipsade om denna lilla pärla. Restaurangen eller kanske snarare baren låg i en liten smal gränd inne i den Gamla staden. Lokalen var liten och mörk och fylld med jordbruksredskap både på väggar och i taket. Det tog inte många minuter innan maken och bartendern var inne i en lång och livlig diskussion om vilken öl han skulle dricka. Det blev en mörk historia som liknade tjära som hete Kozel, själv fick jag lite på ett undantag ett glas vitt vin. Man ska nog dricka öl i Prag om man ska vinna poäng. Till detta åt vi en underbar gulaschsoppa som serverades i en bulle! Ölen var tydligen mycket god och den trevlige bartendern hittade ytterligare en Tjeckisk öl som maken bara måste prova. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad den hette eftersom värmen och kanske det andra glaset vin gjorde mig lite snurrig.

Rosie hade pekat ut ytterligare några restauranger, Musketyr och Svejk, när vi åkte tillbaks till hotellet med bussen. Så med hjälp av tunnelbanan tog vi oss in till Vaclavplatsen igen på kvällen för att shoppa och äta kvällsmat. Fast saker och ting blev inte riktigt som vi tänkt os... utan mycket bättre. När vi kom upp från tunnelbanan vid det som skulle vara Vaclavplatsen såg det inte alls ut som det hade gjort tidigare under dagen! Vi tog fram kartan och började gå runt i cirklar. Till sist fanns igen annan utväg än att vi fick visa vilka vilsna turister vi var och gå fram till första bästa människa med kartan i högsta hugg och fråga om hjälp. Killen vi pratade med visade sig vara mycket trevlig och vänlig och han hade den goda smaken att hålla sig för skratt när han följde oss de 15 meterna ut på Vaclavplatsen. Det visade sig att han till och med kunde tala felfri svenska efter att ha bott och studerat i Uppsala. Väl ute på Vaclavplatsen sprang vi runt i lite affärer (fast frågar ni min man säger han säkert att det var väldigt många affärer). Magen började kurra och vi bestämde oss för att gå till restaurang Musketyr för den hade vi i alla koll på var den låg. Vi gick och vi gick men vi hittade inte den heller. Någon måste ha flyttat om gatorna i Prag just denna dag. Den här gången vägrade vi be om hjälp och när benen inte bar oss längre gick vi in på första bästa stället som så trevligt ut, en vinbar som hette Monarch Vinny Bar.

Alla människor inne på vinbaren hade något gult och grumligt i sina glas och karaffer. På knagglig engelska förklarade servitrisen att det var Burcak alla drack och hon bjöd oss på var sitt glas så vi fick smaka. Väl hemma har jag tagit reda på att Burcak är ett mycket ungt vin som inte blivit vin ännu. Det var sött och gott men med en ganska hög halt av alkohol kunde vi känna i våra nu ganska tomma magar. Matsedeln var inte den mest väl fyllda men vi fastnade för en ostfondue. Samma gulliga servitris berättade att just denna fondue var lite speciell eftersom det var alkohol blandat i osten. Vad för sorts alkohol det var fick vi aldrig reda på men det var nog den godaste fondue vi någonsin ätit. Och ja....vi tog ytterligare ett glas Burcak efter maten! Kvällen blev alltså mycket lyckad till slut!

Nästa dags förmiddag tillbringade vi på den Vietnamesiska marknaden. Det var ett himmelrike av märkesvaror som väskor, skor, kläder och underkläder. Vi tyckte att vi fyndade men antagligen borde vi prutat ännu mer. På en skylt i ett av båsen stod det till och med på svenska: - ”Billigare än Ullared”!, så då kan vi väl inte blivit lurade?? Efteråt tog vi oss in till centrum igen och strosade omkring och utan att vi riktigt vet hur det gick till stod vi plötsligt utanför restaurang Musketyr, den vi inte hittade kvällen innan! Så det fick bli till att äta en sen lunch där. Glada och nöjda över att äntligen ha hittat rätt öppnade vi dörren. Det första vi såg var en lång mörk källartrappa som mynnar ut i något som liknar fängelsehålorna på Malmö museum. Men när ögonen väl vant sig vid mörkret upptäckte vi hur charmig och mysig restaurangen var. Fram till oss kom en liten tjeckisk dam och viftade med armarna och visade oss längre in i lokalen. Vi gick dit hon visade och plötsligt var vi ute på en helt underbar liten innergård. Menyn kom på bordet men den var bara på tjeckiska och tyska, två språk vi inte behärskar men som tur var kunde kyparen engelska. Till vår förvåning väldigt bra engelska till och med och han rekommenderade en typisk tjeckiskt rätt. Det visade sig vara en stor köttbit inbakad i riven potatis med lite grönsaker. Nu hade jag lärt mig av mina tidigare misstag så även jag beställde en öl till denna anrättning. Den ljusa, kalla ölen passade alldeles utmärkt till maten och av kyparens leende förstod jag att jag gjort ett bra val!

Mätta och glada begav vi oss tillbaka till hotellet för att pausa en liten stund innan det var dags att ge sig ut på en kvällstur med båt under Prags broar. Vi hade nu blivit ganska vana resenärer med stadens tunnelbana. Jag tyckte att det var ett snabbt och smidigt sätt att ta sig fram men min make tyckte det tog lite för lång tid mellan de olika stationerna. Han är en jäkel på språk och roade sig med att lära sig namnen på de olika stationerna på klockren tjeckiska. Han till och med lärde sig ”ta plats, dörrarna stängs” på tjeckiska till alla övriga resenärers stora glädje.

I sällskap med nyfunna vänner från bussen (som inte var mycket äldre än våra tonåringar hemma) hade vi en underbar tur på Moldau medan skymningen sakta sänkte sig. Maten var väl inte mer än ok, vi hade ju blivit bortskämda med all god mat vi hittat på egen hand men kvällens behållning blev istället Becherovka. Becherovkan är en örtsprit som uppfanns för cirka två hundra år sedan i kurorten Karlovy Vary och har kommit att bli tjeckernas nationaltinktur nummer 1. Det smakade pepparkaka i flytande form och var banne mig ljuvligt. Tur var det att vi hade lite Becherovka i magen innan vi gick ut på däck för att njuta av alla Prags fantaskiska byggnader i mörkret för på däck stod en tandlös tjeckisk man och spelade dragspel. På några överförfriskade norrmäns önskan spelade han ”Rivers of Babylon”. Norrmännen sjöng med så det ekade mellan flodbankarna och det hela blev en helt underbar, surrealistiskt upplevelse!!! Vi och våra bordsgrannar skrattade så vi grät. En helt underbar avslutning på en fantastisk weekend i Prag.

Mitt i natten satte vi oss åter på bussen för att bege oss hem mot Malmö. Det var inte helt lätt att komma till ro och somna på bussen . Dels var jag fylld av en massa fantastiska intryck och hur man än placerar sig i bussätet är det någon kroppsdel som inte riktigt får plats. Precis när jag somnat stannar bussen, ljuset tänds och Rosies ljuva stämma hörs i högtalarna. Vi är framme vid gränsen till Tyskland och här ligger ännu en vietnamesisk marknad där de vill att man gör av med våra sista korunors. Sömndruckna och inte så lite vimmelkantiga springer en hel busslast med svenska turister runt i båsen och köper ”märkeskläder” och sprit klockan tre på natten. Efter tuffa förhandlingar avslutar jag min sista affär i bussdörren. Äntligen hade jag lärt mig pruta ordentligt!! Eller kan det vara så att säljaren insåg att jag faktiskt inte hade mer pengar att betala för Dolce & Gabbana skorna?