Opatija

Vi var väldigt förväntans fulla och lite trötta. När vi steg på anslutningsbussen 01.15 i Alingsås 19 maj, 2007. Det var min mamma, jag och min dotter Lovisa. Buss till Kroatien med tre generationer... Hur skulle det gå?

Men med de två duktiga busschaufförerna (Hubbe och Johan) och den otroligt duktiga och kunniga reseledaren Marianne blev resan hur lätt som helst. Vi hade massor med fika stopp och trevlig guidning. Alla som hade varnat oss fick fel!

Vi har tyvärr alla tre, sjukdomar som oftast stoppar en resa som denna. Jag med min ledsjukdom, min mamma med sitt hjärta och så Lovisa med sin svåra astma.

Vi bodde på ett underbart hotell. Där poolvakten, som var en ung kroat, blev så betagen i Lovisa så han tog dit alla sin kompisar som i tur och ordning tittade på den blonda tjejen med det långa håret. Ja nog visste jag (och min man) att vi har en underbart söt dotter men inte att det skulle bli folkvandring?

Och att vi sedan lärde känna två par till gjorde ju saken inte sämre. En krydda i tillvaron. Ja vi blev som en stor familj. Där vi en av dagarna firade en 50-åring och en 60- åring samma dag.

I Bussen på vägen hem berättade Marianne för alla i bussen att hon inte haft en så populär person med på någon resa förut som denna. Vem det var? Jo Lovisa! Många hade frågat vem den söta svenska flickan var? Som mamma och som mormor sträckte vi lite extra på oss min mamma och jag...

Ja våra dagar i vackra Opatija glömmer vi aldrig. Och Lovisa med sin astma kunde andas mycket bättre då det var en otroligt bra miljö för astmatiker. Härlig resa som vi gärna gör om !