Min resa till Paris med Ölvemarks

Bussen var gul och luktade fräsch inuti. Malena vår reseledare, var klädd i en knallröd kavaj. Hon pratade gotländska. Henne tyckte vi om. Hon var glad jämt. Charlie, mamma och jag tog våra platser i bussen. Vi kom snabbt i ordning. Charlie och jag gäspade samtidigt och somnade in snabbt.

Det var Malena som gick på stadspromenaden med oss i Paris. Hon lärde oss att hitta runt. Jag upptäckte Paris på våren och mamma visade oss att en vanlig dag kunde innehålla vad som helst och pågår hur länge som helst. Jag kunde inga namn på träden i Paris, jag visste bara att träden var annorlunda än de hemma i Sverige. Charlie och jag gick mycket i Paris utan att klaga. Mamma sa att vi hade flygplansluft under fötterna. Det var för att Paris var så spännande. Från trapporna vid Sacré Coeur såg jag den varma vårdagen försvinna bakom Paris tusentals hustak. Vi beundrade utsikten.

Eiffeltornet var ståtlig och såg mycket större ut i verkligheten än när vi tittade i resekatalogen. Jag prutade med gatuförsäljare. Jag köpte en hel drös med Eiffeltorn nyckelringar i guld, silver och brons. De skulle räcka till alla i klassen. Vilken förhandlare du har blivit sa mamma.

Metron i Paris var ett alldeles speciellt underjordiskt universum. Vi fick uppleva det också. Det kändes kallare och fuktigare där nere. Alla fick inte sittplats i tågvagnarna. Vi susades fram i högfart. Människor tittade inte på varandra utan rakt ut i luften. Vi hade blivit varnade av Malena för ficktjuvar. Vi höll hårt i våra väskor. Vi klarade oss denna gång. Dagarna gick fort i Paris.

Janne körde den gula bussen. Han var proffs. Han var jämt på gott humör och pratade med mig och min bror på rasterna. Han hade mycket flyt i trafiken. Det vimlade av bilar och kostymklädda människor på mopeder i Paris. Åh Herre Gud, det såg ut som alla körde fulla. Nej då, Parisare kör ju moppe som tokar sa mamma. De låter som ettriga getingar.

När mörkret hade fallit över staden körde vi längs världens mest berömda boulevard. Längs den upplysta Avenue des Champs Élysées spelade Janne en fransk låt. Stämningen på bussen var festlig. Alla hade börjat lära känna varandra. Det kändes tryggt att Janne satt vid ratten. Jag kurade ihop mig som en katt på min stol. Charlie och jag somnade in lätt på väg tillbaka till vårt hotell.

Lite kul måste barn ju ha sa mamma. En heldag åkte vi karusell tills marken under våra fötter gungade. Ett värdigt avslut på en innehållsrik resa sa mamma. Vi vinkade adjö till Disneyland med löfte om att återvända en dag. Snart skulle vi vara hemma igen i Sverige. Jag skulle sköta mina läxor. I så fall kunde vi göra en ny resa snart lovade mamma.

Avståndet är inte så långt till de spännande resmålen i Ölvemarks katalog. Fast hemma igen kändes längtan mer som avståndet till rymden. Mamma säger att Prag är en fin stad. Det blir vår nästa resmål.