Koper

Tiden i Izola har flugit fram. Varje dag fylld av olika aktiviteter, organiserade eller spontana - utflykter, bussresor med lokalbussen eller till Trieste, taxibuss vid några tillfällen, och mycket promenader i Izola, Piran och Koper, vars gamla stadskärnor är ingångna i våra kroppar. Men nu sitter jag på samma bar, vid samma torg som för två år sedan. Då var torget en kommunistisk skapelse: en stor parkeringsyta, postens byggnad till vänster och vid kortändan mot havet till ett tiovåningar högt höghus - sent femtiotal gissningsvis, tråkigt men säkerligen funktionellt. Nu samma byggnader men torget avspärrat, inhängnat och all asfalt och stenläggning uppbruten. Vad ska man bygga där? Eller, vad ska man göra? 1954 blev den här delen av Istrien , Koper, Izola och Piran, en del av Jugoslavien. Det stora torget i Koper, som är medeltida och omgivet av vackra och praktfulla byggnader, minner om det genom sitt namn: Titov trg. För övrigt är gatuskyltarna tvåspråkiga, slovenska och italienska. Byggnader, stadsplanering och det mesta i övrigt ger associationer till Italien. Det är bara språket som skiljer sig. För svenska ögon obegripligt men säkert inte omöjligt att lära sig. Den här delen av världen, en kuststräcka på cirka fyra mil med omland, är vacker med berg, vinodlingar och olivträd som växer på sluttningarna och ner mot dalgångarna. Jag sitter och suger på mindra andra öl medan kvinnan i mitt liv shoppar. Det är en bra arbetsdelning. Jag får göra vad jag vill och hon det hon vill. Men innan jag satte mig här, hade vi gått en intressant stadsvandring, med hjälp av en turistkarta över Koper och hennes engelskkunskaper. Koper är Sloveniens äldsta stad, vilket märks här och var i stadsbilden. Idag är det landets största hamnstad. Det kan man kanske gissa sig till av den mängd fartyg som söker sig mot staden. Ibland ligger fem, kanske sex stora lastfartyg för ankar och väntar på att få komma till kaj för att lasta eller lossa. Kanske att många av dem är på väg till Trieste?

Baren är mer av det folkliga slager och priserna mer än humana, en halv liter öl på flaska kostar två euro. Det är billigt. En del sitter länge och pratar, dricker kaffe, röker och umgås, andra landar kort, sveper sitt kaffe och ger sig av. Under tiden som jag suttit här har en kedjerökande kvinna i trettioårsåldern inte rört sig från sin plats. Först satt hon ensam, sedan kom en man och satt sig snett emot henne, därefter en kvinna, rödhårig och kraftig, som slagit sig ner vid sidan av den svarthåriga och magra nikotinisten. En dam som liknar Rakel Mohlin, men med lodräta bekymmersrynkor i pannan, klädd i svarta slacks och en vit blus med blå blommönster, kom nyss från husen mittemot baren bärande på en liten rund bricka med kaffekoppar som hon gick in och lämnade i baren. Sedan försvann hon bort mot Titov trg, med raska och målmedvetna steg.

Just nu sitter två brevbärare, båda med mer eller mindre lockigt ljust hår, till vänster om mig och njuter varsin fatöl efter morgonens och förmiddagens arbetspass. Den ene röker, och båda diskuterar ivrigt. Vad? Problem på jobbet? Inte vet jag., jag som inte begriper mer än några enstaka ord som ne /nej), dobre (bra) och pivo, av vilka det sistnämnda är absolut nödvändigt att kunna!

På torget, där en kullvält lyktstolpe och stora asfaltsjok ligger och där jorden , torr och ljust brun nästan som sand, går idagen, händer ingenting. Inget arbete, bara stillhet och väntan på... Ja, vad?