Eviga Rom - smaka på det namnet!

En resa till Rom, en tanke som funnits länge - denna tanke blev till handling våren 2008 för min 22-åriga dotter och jag. Resan beställdes och i mitten av maj åkte vi iväg. Framför oss hade vi nu en ganska lång bussfärd med två övernattningar på nerresan. Har man inställningen att resan är en del av målet, vilket verkligen blir fallet när man reser buss tillsammans med så många, nya människor, så är detta ett mycket trevligt sätt att transportera sig ner genom Europa. Vid varje nytt busstopp längs vägen, där det bullades upp allehanda gott fika av chaufför och reseledare, så knöts det nya kontakter allteftersom resan framskred. Genom bussfönstret såg vi det skiftande landskapet passera i revy, Tyskland, de helt fantastiska Österrikiska Alperna och ovanpå det, ljuvliga Toscana där det böljande landskapet, med de mörka pelarlika cypresserna, utgjorde en tavla vart man än vände blicken. Dessa scenerier utgjorde förspelet till resans mål - Rom!

Väl vid målet bodde vi på ett mycket trevligt hotell med bra och varierad frukost, (inte helt oviktigt!). Så började utforskningen av denna unika stad. Vi besökte piazzor, monument och fontäner. Vi åt ljuvlig italiensk glass och en liten espresso vid bardisk. Vi vandrade runt med vår suveräna reseledare Maria som engagerat och kunnigt gjorde denna stad till vår för några dagar.

Stadsrundturen kompletterades med en halvdagsutflykt till ”lilleputtlandet” Vatikanstaten och den enorma Peterskyrkan med sin kupol som utgör ett verkligt landmärke i denna stad. Kyrkan och Sankt Petersplatsen med dess omslutande pelargångar var en ”breathtaking” upplevelse och vill man riktig utforska denna byggnad, dess historia, krypta, torn och avbildningar så rekommenderas en resa enbart för detta syfte.

Vi strosade på de små gatorna, där butiker med de stora namnen fanns; Gucci, Prada, Dior, Valentino, ja listan kan göras lång. I väntan på den stora lottovinsten är fönstershopping ett mycket trevligt nöje i sig! Lite souvenirer plockade vi med oss hem och unga dottern fick såklart med sig lite italiensk modeflärd hem till Sverige.

På en av bussrundturerna passerade vi Colosseum, Forum Romanum och områdena runt dessa, kolossala (just det!) byggnader som ger denna delen av Rom en känsla av att man befinner sig i en tidsmaskin. Trots många besökare så är detta nog platsen som jag skulle vilja återvända till. Här fanns, om man uttrycker sig i mänskliga termer, pondus. Här hastar man inte fram, här beträder man verkligen historisk mark och ger sig tid att förundras över dessa mästerverk till byggnader och rester av storslagen arkitektur.

En av de varmaste dagarna i mannaminne följde vi med på en utflykt till Pompeji som ligger ca tre timmars bilresa söderut från Rom, vid Neapel. Också här blev det en oerhörd förflyttning i tid och rum, där vi så att säga kunde vandra runt på ”1: a parkett” tillsammans med en mycket kunnig inhemsk guide som levandegjorde denna tidsepok och den katastrof som drabbade denna antika stad och fullkomligt utplånade allt liv vid Vesuvius utbrott år 79 e.kr.

Med så mycket kultur, god mat, små fikastunder, rolig och spännande shopping och (det höll jag på att glömma) en så trevlig och utsökt middag med underhållning av operasångare under kvällens gång, så vände vi hemåt igen. Denna gång reste vi genom de schweiziska alperna och bara det var ett äventyr. Dessa grönskande alper med vackra hus och kyrkor klättrande längs sluttningarna, Luganosjöns turkosblå vatten, blå himmel och alptopparna dekorerade med ”vit maräng” fick oss att känna det som om vi befann oss mitt i det vackraste av vykort!