Ett trestjärnigt luftslott?

Hotell Opatov i Prag har tre guldstjärnor på fönstret vid entrén. Jag undrar om det är med guldstjärnor som med valutan, att det motsvarar ungefär en tredjedel? I så fall blir det en svensk stjärna. Det verkar stämma. Hotellet har 19 våningar och 190 rum, men mycket, eller som här stort, behöver inte betyda bra, för kanske hade det fungerat bättre med en tredjedel. Till de 19 våningarna finns fem hissar, som går - ibland. Fast inte när jag vill. Chansen att få plats i en hiss, om den kommer, ökar om man bor på de översta våningarna, fast där vill ingen bo. Så där bor jättemånga ungdomar som är på skolresa. Bor man som jag på sjunde våningen, och är otålig, får man leta upp trapporna. De är dolda bakom anonyma dörrar. När man hittat trapporna, ser man att de inte ingått i bedömningen för de tre guldstjärnorna, och att de inte renoverats på väldigt länge, men jag kommer ner och det är ju huvudsaken.

Hotell Opatov har en frukostmatsal, som är dimensionerad för endast en tredjedel av gästerna, men den fungerar ändå, för ingen vill sitta där längre än nödvändigt. Ljudnivån överskrider svenska decibelnormer. Ljudisolering verkar saknas och ungdomarna på skolresa låter, som ungdomar brukar göra, så man känner sig ung och tillbaka i skolans värld. På hotellet bor förutom ungdomarna, vi från Ölvemarks Holiday, och ett stort antal folkdansare från olika länder. Några av dem med bjällror runt vristerna. Frukostbuffén är tjeckisk, man får ta seden dit man kommer, så jag tuggar glatt i mig en kokt korv och litet ljust bröd. Tyvärr fick jag bara en kopp kaffe, för kön till den enda kaffeautomaten var lång, och när jag kom fram var kaffepulvret slut, och mannen som plockade undan disk, visste inte hur man fyllde på nytt. Jag tog gul saft i stället.

Ett stort antal av rummen på hotell Opatov är ”sviter”, dvs. man har två rum. Ett som man sover i, och ett med en extrasäng som man kan använda om man vill ha separata sovrum. Rummen har även toalett och dusch, fast i två små inbyggda rum, som påminner om duschkabiner. Det svajar och gungar när man går in i dem, vilket ger en upplevelse som påminner om att sitta i en båt, eller i en bajamaja.

Hotellet ligger ”centralt”, endast 15 minuter från centrala Prag - med tunnelbana!. Kanske är det två mil? Det är nästan omöjligt att åka för långt med tunnelbanan, för man ska gå av vid den näst sista stationen och det är ju alltid spännande att se även förorterna. Den här, som passande heter Opatov, ser ut som en av de förorter som byggdes i Sverige på 70-talet, fast större. Jättemånga gråa höghus, och det känns bra som kontrast till alla vackra byggnader som jag stirrat mig mätt på inne i centrala Prag. Hotell Opatov är varken i barock- eller gotiskstil utan helt utan utsmyckning - stilrent grått.

Hotell Opatov gav min resa en extra krydda, minnesvärda stunder, många goda skratt och innebar framför allt att min resa blev billig. Så för detta, och den sköna sängen, får hotellet behålla sina tre guldstjärnor!