Ett lugn, en intensitet, ett paradis

När vi satte oss på bussen för att åka till Spanien kändes det som semester direkt. Så fort man hade fått in resväskan i bussen var det bara att slappna av, behövde inte tänka på något. Man kunde koncentrera sig på att njuta av färden och den vackra omgivningen på väg ner till resmålet Malgrat de Mar. Åh, vackra Malgrat. Jag längtade verkligen efter Medelhavet, stranden, de mysiga kvällspromenaderna på gågatan... Det skulle bli en lång lista om jag räknade upp allt som gör att jag vill dit igen så fort vi åker därifrån. För mig är det som paradiset. Vill ni veta varför?

Kanske är det för att människorna är så vänliga och glada, eller för att miljön runtomkring är så fridfull? För trots att Malgrat är fullt av turister så känner man inte att det finns någon stress, på det sättet som man kan uppleva till och med här i lilla Skara. Kanske är det som ett paradis tack vare den långa, härliga stranden, eller för det svalkande, salta vattnet, utan en massa vassa snäckor eller sjöborrar på botten, där man bara kunde kasta sig i? Det kan ju också vara för utflykterna som min familj gjorde, upp på berget, till de stora husen i olika färger, med fantastiska trädgårdar och mysiga små gångar upp mellan husen. Det var otroligt vackert med alla exotiska blommor och växter! Eller är det för promenaderna till den gamla delen av Malgrat? Där husen ligger tätt och man känner ett lugn när man går gata upp och gata ner, kikar in i någon affär emellanåt, eller gör ett besök i kyrkan som ligger i den gamla delens centrum.

För att komma till ”gamla Malgrat” behövde man gå utmed gågatan, där det kryllade av turister, och affärer, så det var ett angenämt nöje... Kanske är det dofterna från de spanska köken som bidrar till paradiset? Eller vimlet på strandpromenaden på kvällarna? Det var mysigt, det fanns så mycket att se. Små stånd där de sålde allt från smycken och kläder, till flöjtar och pannkakor. Jag passade faktiskt på att stanna till hos en konstnär som målade av mig, det blev bättre än Mona Lisa...

Utflykten vi följde med på till Tossa de Mar gjorde nog sitt till. Båtresan på vägen dit var verkligen fantastisk! Det var härligt att sitta där och se på utsikten till det vilda Costa Brava, samtidigt som man hade vinden i håret och kände stänket från havet. Man fick ut så mycket av dagarna där nere, umgicks mer hela familjen och kunde vara ute sent utan att behöva ta på sig mer kläder för att man frös. Det var härligt. Så vad var det exakt som gör att Malgrat de Mar är mitt paradis? Eller är det kanske allt det här, blandat i en helskön mix?