Busscharter - några fördomar färre

- En bussresa till Paris? Du skojar. Med buss reser bara pensionärer, ja som mina föräldrar, sa jag till Peter, när han föreslog det. Vi letade efter ”en sista minuten resa”, gärna till en storstad, och eftersom vi inte hade några speciella önskningar vid vårt sökande på webben, fick vi alternativet bussresa. Nu blev det inte Paris, för resan till Paris var fullbokad innan jag kunde bestämma mig. Det gjorde mig förvånad, inte att jag hade beslutsångest för det vet jag, utan att resan ”försvann”. Är det så populärt att resa med buss? Jag letade vidare och fann resan till Prag, med Ölvemarks Holiday - och bokade. Fast innan jag bokade ringde jag till mina föräldrar för att höra hur det var att åka buss med Ölvemarks. Omdömet var positivt - så vi bokade. Lite pinsamt tyckte jag att det var, bussresan alltså, och på jobbet sa jag att jag skulle åka på ”pensionärsresa med buss”. Med tillägget ”Vi sänker nog medelåldern rejält”.

Så stod vi där, Peter och jag, på en öde parkeringsplats, vid ett kapell, klockan tre en torsdagsnatt och väntade på anslutningsbussen. Ja, jag måste erkänna att vi stod där tjugo minuter innan utsatt tid, för att inte missa bussen (det om något är det pensionärsvarning på). Bussen kom punktligt, vi behövde inte visa några biljetter utan traskade bara på. - Det här var ju ett smidigt sätt att komma helt gratis till Malmö på, skojade Peter. Vi fällde våra stolssäten och plockade fram kuddar och filtar. Vi hade läst utskicket från Ölvemarks och under rubriken ”Bra att veta” stod bland annat kudde och filt nämnt så det hade vi med. Vi halvsov medan bussen, med avbrott för korta stopp för att hämta fler, körde vidare mot Malmö.

Utsövda kom vi fram till Öresundsterminalen, och chauffören berättade hur vi skulle hitta vår buss. Vi hann med en liten frukost innan det var dags att gå till bussen som skulle föra oss till Prag. Vår guide, en glad kille i Ölvemarksuniform, det vill säga hallonfärgad kavaj, mörka byxor och en lila mönstrad slips, hälsade oss välkomna och bockade av oss. Så klev vi ombord, hittade två platser och började nyfiket studera våra medresenärer. Hm, var är pensionärerna? Såg bara någon enstaka för medresenärerna var i olika åldrar. Vi fick ut en deltagarförteckning och jag skumläste alla 43 namnen. Mer intressant var att se att resenärerna kom från halva Sverige. Det var faktiskt fyra tonåringar med - de sänkte medelåldern. Det gjorde inte Peter och jag för de flesta var i vår ålder eller ”något” yngre...

Resan till Prag tog cirka 18 timmar, men tiden gick förvånansvärt snabbt. Jag hade med mig en nyinköpt roman - som jag inte läste, och jag hade med mig min mp3 - som jag bara lyssnade på en halvtimma. Vad gjorde jag? Jo, kopplade av, tittade ut, småpratade med Peter, löste korsord, vilade eller lyssnade på den intressanta guiden. Dessutom var rasterna många, förutom de naturliga stoppen på färjorna, stannade vi för middag, fika och toalettbesök. Vid fikastoppen förvandlades chauffören och guiden till servitörer och ett litet plastbord dukas upp för att förse oss med dricka, kaffe, kaka och kanske en liten avec. Man behövde aldrig vara hungrig, allt var planerat och tillrättalagt.

Guiden, som hette Jonas, var underhållande och berättade med en otrolig inlevelse om orter vi passerade, och gav oss en lightversion i historia om Tyskland, Tjeckien och Prag inklusive 30-åriga kriget och Sveriges härjningar. Jag fick kunskap jag aldrig hade kunnat skaffa mig på egen hand. Och visst, jag måste erkänna att det var ett smidigt sätt att resa på. Alltid tydliga instruktioner om vad som väntade, samtidigt som det var avstressande och bekvämt. Vår guide hade dessutom ett brinnande intresse för historia och kultur, och inte en enda gång såg vi honom läsa innantill, utan orden och kunskapen strömmande som en fors vid issmältning. Ja, det syntes att han trivdes i rollen. Likt en skådespelare bjöd han på en föreställning och vi var hans publik.

Att delta i arrangerade utflykter hade vi inte tänkt göra. Vår inställning var ”vi kan ta vara på oss själva”. Men trots det anmälde vi oss till tre av fem arrangemang! Varför? Jo, utbudet var intressant och priserna var låga. Fast vi valde bort tjeckisk ölkväll, för det kändes som en ”grisfest” (ni som varit på grisfest - minns nog hur det var). Där gick gränsen. Men tre av fem... det blev både stadsrundtur, Theresienstadt och kvällsturen ”Under Prags broar” (med middag). Arrangemangen visade sig vara lyckade och under dessa umgicks vi i lagom dos med våra medresenärer.

Prag är fantastiskt vackert och vi hann med både de arrangerade utflykterna och egna. Det blev en resa som överträffade våra förväntningar och med några fördomar färre, kommer jag inte att tveka när jag nästa gång söker resa - jag åker gärna buss igen.