Tysk flodkryssning

Tyskland har så mycket att bjuda på och för oss svenskar så många oupptäckta städer och landskap. Tyskland är inte bara storstäderna Berlin, Bremen, Hamburg och Munchen.
Vi var på resa till mellersta Tyskland för att uppleva vårens sol och värme, gott öl och vin, rejäl tysk mat, nya landskap och platser.

Första kvällen i Tyskland lämnade vi vårt hotell i Lehrte för att åka på utflykt till närbelägna Hannover. Där besökte vi en stor ölrestaurang med dunka-dunka-musik av sällan skådat slag. Men det var så spännande och fascinerande att se fullt av glada unga och gamla samsas kring ölstopen. Någon i sällskapet lockades upp på dansgolvet och alla upplevde tyskt nöjesliv när det är som bäst. Vår vänlige och rutinerade busschaufför och reseledare tog väl hand om oss. De samlade ihop gruppen efter en regnig kvällspromenad i en fotgängarvänlig stad med lite trafik. Vi fönstershoppade och såg ljuvliga kläder, skor och väskor i skyltfönstren i stadens paradgator. Tur att affärerna var stängda, det blir billigast så! Tyskarna är fantastiska på skor och kläder och för min ålders- och storleksgrupp är tyska modebutiker ett paradis!

Det var vår och vi var på väg till det som kallas Weserbergland, en skogrik del av ett landskapet. Niedersachsen med mjuka kullar och dalgångar. Allt är genomkorsat av den mäktiga floden Weser som slingrar sig genom gröna, prunkande skogar och välbetade fält där stiliga nötkreatur sågs inta sin lunch.

Här ligger många byar med de mest skulpterade, utsirade och målade hus vi någonsin sett. I den medeltida staden Höxter åt vi lunch, sparris med Hollandaisesås och Katenschinke förstås, i ett 1500-tals hus av sällan skådad skönhet. Sträckningen bussen följde kallas även Märchenstrasse - sagovägen. Det här märkliga landskapet har fostrat inte bara Bröderna Grimm utan även Baron Munchhausen från Bodenwerder. I denna stad finns flera både roliga och spännande skulpturer som skildrar olika berättelser ur Munchhausens resor. Skulpturen om baronen som lät sig själv skjutas iväg ur en kanon tronade i stadens park där vårens blomsterskrud var överväldigande.

Den medeltida Sagan om Råttfångaren i Hameln lever vidare i folks medvetande och nu har dessa sagor vaknat till liv även i våra sinnen. Tack vare reseledarens skickliga högläsning ur en sagobok förflyttade vi oss till barndomens land. Sagor som Hans och Greta, Snövit och Askungen, alla minns vi dem från när vi var små. Märklig känsla att vara mitt i detta sagoland som har inspirerat ett par hundra års sagoberättare.

På kajen i staden Polle bjöds vi alla på ”skumpa” av Ölvemarks som firade sitt 25 års jubileum. Det blev en glad överraskning för oss som hade samlats nedanför det slott där Askungen sägs ha bott. Ett fyrfaldigt leve för Ölvemarks i mousserande vin i specialbeställd förpackning!

Från båten såg vi ett vackert vitt slott på en hög kulle. Slottet är en av det europeiska porslinets födelseplats. Porslinsfakturiet Furstenberg från 1740-talet är numera ett intressant museum som visar hur det ”vita guldet” tillverkades och utvecklades under århundradenas gång.

Det var en njutbar två timmar lång båttur även om vår lunch blev försenad. Fast i väntan på maten har man aldrig tråkigt eftersom det alltid finns så trevliga medresenärer.

Hameln är en förtjusande stad med vackra torg och gavlar som vetter ut mot de ganska smala gatorna. Det bjöds på gatuteater denna soliga lördag; en fyra meter hög man med dolda syltor utklädd som spindel gjorde krumsprång till levande musik, fantasifullt klädda musikanter spelade och gycklare ”jönsade” runt. Butikerna lockade förstås med skor och skjortor till herrarna i de största storlekar någon hade skådat fanns att köpa. Tänk er storlek Large 10-15 gånger - det går åt mycket tyg!

Efter en otroligt trevlig båttur på Weser inhandlade flera av oss färsk sparris att ta med hem. En dam rådde oss att svepa in de vita, fina sparrisarna i handdukar eller något klädesplagg som vi hade fuktat lätt och därefter lagt in i plastpåse. Hemma skulle sparrisarna bara skalas och sedan frysas in direkt utan förvällning. Vi köpte fyra kilo med hem och resultatet blev perfekt!

På hemvägen passerade vi Celle, den undersköna korsvirkesstaden. Staden ligger mitt i Luneburger Heide ligger och har varit svenskarnas älsklingsresmål i flera decennier. Många åker hit för att äta gott och ekipera sig. Det är lättförståeligt! Dessutom äter man gott här. Det tyska ölet är synnerligen njutbart när det dricks på en charmig kvällskrog i ett vackert korsvirkeshus.

Som så ofta på Ölvemarks bussresor (vi har redan varit på två i år och om två veckor är det dags igen, denna gång lockar Italiens Cinque Terre.) träffar man alltid glada och positiva människor. Har man dessutom, som vi, en sympatisk och kunnig reseledare så kan en resa inte bli bättre!