Paris blev Lugano

Ett antal månader innan avresa, fick vi veta att den beställda Parisresan i september hade problem med hotellen och var inställd. Vi måste boka om. Detta är jag och mina två väninnor väldigt tacksamma för. Vi hamnade i en av Europas pärlor, Lugano. Det blev en resa som sent ska glömmas.

På Skåneterminalen mötte vår reseledare Calle Ceder oss med rosor på kinden och solsken i blick. Chauffören Janne placerade sig vid ratten och så bar det av.

Resdagarna gick fort. Det skulle bokas luncher, middagar, utflykter m.m. Dessemellan blev vi informerade på ett lugnt och naturligt sätt om bygderna vi passerade. Närmade vi oss en kö, hade Calle och Janne koll på det genom radion. Då blev det istället en avstickare ut på landsbygden och så var vi förbi kön.

Musiken i bussen var sådär lagom avkopplande. Vid stoppen dukades det upp allt vad bussen hade att erbjuda. Det fanns kaffe, kakor, Ölvemarkare, Ölvemark special. De två sistnämnda var mer eller mindre spetsade. När vi närmade oss Schweiz hette chokladdrinken Alptopp. Alla resenärerna trivdes.

Söndag kväll anlände vi till Lugano. Värmen slog emot oss när vi lämnade bussen. Som alltid innan man når resmålet känns det lite spännande. Var ska vi bo? Hur är rummet? Finns det balkong? Denna gång drog vi en vinstlott. Vi fick balkong mot Luganosjön, 25 meter nedanför oss. Vilken utsikt!!

På kvällen blev det Luganosjön by night. En härlig båttur. Sjön låg som en spegel. De upplysta husen på bergsidan av Mont Bré, gjorde att berget liknade en jättestor julgran. En otroligt vacker syn.

Det blev båttur i dagsljus också. Vi stannade till i den lilla fiskebyn Gandria. Därefter åkte vi till Morcote. Solen strålade, Luganosjön glittrade, himlen var klarblå och i bakgrunden låg bergen.

Vi besökte Versascadalen och byn Sorogno. Vägen dit var lång och kurvig. Väl framme kändes det som världens ände. De gamla stenhusen pryddes med blommor i alla färger. Den gamla bakugnen stod mitt i byn. Det kändes inte som 2000-talet.

En utflykt gick till Milano. Där blev det en härlig pizza för vår del. Vi var ju i Italien. Vi fick se den stora fotbollsarenan San Siro. En otrolig skapelse tornade upp sig framför oss. På en bänk, vid Luganosjöns strand, i månljus, med ett stort upplyst springvatten framför oss, njöt vi varje sekund av sista kvällen i Lugano.

Så var det dags att vända näsan hemåt. Åter gjorde Calle och Janne en avstickare. Vi fick glädjen att åka över St. Gotthardspasset, upp till över 2000 meter. Närmre himlen kommer man nog inte på en bussresa. Lite hisnande var det ibland i kurvorna. Vi lämnade bergen bakom oss.

Efter sju underbara dagar, var vi åter på Öresundsterminalen. Det blev dags för avsked av våra nyfunna vänner. Calle och Janne!! Tack för en mycket trevlig resa!