> Reseberättelser > ParisParisVi hade i flera år talat om att resa till Paris och äntligen stod vi där en tidig morgon och väntade på anslutningsbussen. Både jag och min reskamrat var förväntansfulla, sista veckan på jobbet hade varit lång och jag hade längtat mycket till det här tillfället. När vi klev ombord på bussen och hälsade på resenärerna möttes vi av glada hälsningar och leenden. Folk som steg på bussen under färden till Malmö var lika glada och förväntansfulla, man behövde inte tala om det, alla förstod ändå VI ÄR PÅ VÄG... Ja så var vi då i Malmö och där skulle vi byta buss, en vänlig chaufför lyfter ut väskorna, tar sig lite om ryggen och skakar på huvudet (det är tungt med alla väskorna) men han är lika vänlig och rar ändå. Min reskamrat som varit på Öresundsterminalen förut går med bestämda steg till rätt buss och jag hänger med. Vid den bussen stod en kille med röd keps med lite ränder på och prickar av resenärerna. Lite senare under resan förstod jag att kepsen var mycket viktig, för honom var det en keps som hängde ihop med hans favoritlag i ishockey Mora och för oss andra var det något att ta sikte på så att vi inte villade bort oss på utfärderna. Resan genom Europa var trivsam och gemytlig vi lärde känna våra medresenärer, busschauffören och Anders som vår kepsprydde reseledare heter. Han underhöll oss med kåserier och berättade om historiska händelser som inträffat i de delar av Tyskland som vi körde igenom på vår färd ner mot Paris, det var så avkopplande och trevligt att sitta på bussen. Efter en god middag och övernattning på ett välskött hotell i Tyskland och efter en fantastisk frukost bär det av mot nästa resmål som är Bryssel och vi anlände vid lunchtid. Anders lyckades på ett förträffligt sätt lotsa oss och ge vägbeskrivningar så att vi fick se Manneken Pis och därefter en välsmakande lunch. När vi kom till det vackra torget Grand Place firades just den dagen fritagningen av staden under andra världskriget. Det var en stark manifestation med tidsenliga kläder, bilar och militär utrustning samtidigt som en orkester hade en konsert med underbar musik. Sista sträckan innan vi når Paris slumrar jag till lite på bussen och jag missade säkert ett trevligt kåseri för jag vaknade av att de andra skrattade. Det var tur för nu var vi nästan framme och jag ville inte missa något av staden, nu när jag äntligen kommit dit. Vi checkar in på hotel du Casino och får ett rum precis som det ska, under takåsarna. Vi hade gott om plats och vi kunde ha ett fönster öppet utan att bli störda av trafiken. När vi satte på tv:n såg vi till vår förtjusning den duktiga svenska Idolstjärna Agnes sjunga, förmodligen var det reklam för en cd-skiva. Vi hade bråttom för hela sällskapet skulle "slå runt på Sacre Coeur", en trevlig kväll i Montmartre. Vi började med att ströva omkring, tittade i affärer och på torget där konstnärerna sitter, sedan besökte vi kyrkan Sacre Couer. En god vän till mig sa - jag blev nästan religiös när jag klev in i den kyrkan. Jag förstår varför hon sade så, men den känslan går inte att beskrivas, det måste upplevas. Vi återsåg sällskapet efter någon timma och gick till en livlig restaurang där vi fick en utsökt middag. - När jag beställde löksoppa av kyparen låtsades han höra fel och sa med glimten i ögat, - sniglar till damen (på svenska!) När han såg hur jag bleknade så fick jag löksoppan och därefter köttgrytan och det var jättegott! Dagarna avlöpte med stadsrundtur, goda middagar, besök i den fantastiska Monets trädgård och Versailles och på väg till dessa sevärdheter så underhöll Anders med historiska levnadsbeskrivningar. Vi hade också en underbar kväll som började med picnic- i parken utanför Eiffeltornet. Anders och vår lika fantastiske busschaufför förvandlades till kockar och bullade upp ett gästabud som var sagolikt. Folk som flanerade i parken stannade till och njöt av anblicken och vi hade det nästan för bra, mätta och belåtna åkte vi upp i Eiffeltornet och utsikten överträffade förväntningarna. Besöken i modevaruhusen med alla dessa fantastiska kreationer är också ett oförglömligt minne. Det gäller även kvällsturen på Seine och besöket i Notre Dame. En eftermiddag då vi hade bestämt att vi skulle flanera omkring på egen hand gick vi återigen upp på Montmartre. Vi gick på gallerier, besökte butiker och när vi passerade ett café steg en flicka ut, hon ställde sig mellan borden och började sjunga, så vackert och klockrent och jag kunde inte låta bli att tänka på Edith Piaff. Jag och min kamrat Marita besökte ännu en gång Sacre Couer. Den här gången tände vi ett ljus för Maritas barnbarn som fötts under natten. Efteråt sätter vi oss på trappan utanför kyrkan och tillsammans med många andra, tittade vi ut över Paris och njöt. Jag tänkte varför har jag inte besökt Paris tidigare. |
